Vecka 30

Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. För förstföderskor fixeras barnet ofta tidigare än för de som fött ett eller flera barn, då barnet kan röra sig ända till slutet. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför.

Vikt 1 600 gram.

Så traskar vi in i de sista tio veckorna! Det rör sig inte mindre i magen på något sätt, bor en riktig kicker där inne som ofta ligger på tvären och får in några saftiga sparkar mot revbenen eller rakt ut i sidan. Det känns otroligt konstigt ibland, när man känner hur den sträcker på sig och det kommer ut en stor bulle på ena sidan magen (huvudet) och en liten på den andra (fötterna). Riktig alienvarning..

Idag ska vi på Auroramottagningen och jag är lite nervös faktiskt. Jag vet inte om det är för att jag vet att det kommer att bli jobbigt, vi ska gå igenom den förra kaosförlossningen och tiden efter och planera inför nästa. Inte allt på en och samma dag men idag är första mötet.
Vet inte hur jag ska få fram våra önskemål inför nästa förlossning bara, att vi vill bli igångsatta och inte gå över tiden som med Monstret (eftersom det var då på övertid som hon blev så stressad i magen) och för att någon ska ha koll på bebisen under hela förlossningsförloppet. Monstret blev ju superdålig under förlossningen och hade ju likaväl inte funnits idag om det gått illa, därför vill jag ju vara inne på sjukhuset och ha koll på nästa så man inte går hemma i godan ro och samma sak händer igen utan att någon märker det..
Men jag tror att Barnmorskan som vi har hemma tror att jag vill på mötet för att jag är rädd inför nästa förlossning då den förra blev så kaosartad med snittet och allt, det är inte riktigt så jag tänker, jag vill bara ha en helt vanlig förlossning, med normal bedövning (heja lustgasen), där vi får ha bebisen hos oss direkt efter och inte behöva sitta på neo brevid en pipande respirator i en vecka utan att få ta i den knappt.
Men det måste de väl fatta, det är ju så självklart? :-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0