Tiden går fort gör den inte.. Jag kan knappt fatta att det redan är oktober. Höst. IGEN.
Det enda som är riktigt positivt är att det snart är jul! Älskar jul!

Barnen.. De växer som pilträd.

Söta Ninja som fyllt två och är vildare än vildast. Sitter aldrig still den här ungen. Det är som att man vill riva av sig allt hår ibland, eller hoppa från balkongen. Men så ler hon, lägger huvudet på sned och säger "Hej mamma!" och jag glömmer bort varför jag var så arg. Hon kommer bli hopplös i tonåren..

Men enligt farmor är hon precis som M var då han var liten. Tack för de generna! :-)




Sen är det Monstret.

Stora 6-åringen som inte kan ha mysbyxor till Förskolan "för hon är stor nu". Jeans ska det vara, helst med smala ben. *insert eye-roll here* Hennes humör har jag ju klagat på sen hon föddes. Herregud vilken argsint unge och inte har det hjälpt att hon fyllt 6. NÄR tar den här humörstegringen slut? Tur man inte vet om allt sånt innan man får barn. Världspopulationen skulle minska.. snabbt.

Men hon är så söt emellanåt så det gör ju inget. Hon är så passionerad (och känslig), älskar att laga mat och att baka. Slår pappa på fingrarna hundra gånger om då det gäller något tekniskt och är väldigt smart. Smart men lat, som sin mor. ;-) Men inget tålamod alls, jag skyller det på de där generna igen.



Så, höst, kallt, regnigt och trist. Vi är lite sjuka och trötta, skulle behöva en solresa eller 14.

Jag håller på att renovera vår lilla toalett. Har gjort sen semestern och får ALDRIG tid över till att göra det klart. Jag intalar mig att det inte gör något, den försvinner ju inte och målarfärgen står ju där den står. Jag har hamnat i en extrem trötthetskurva nu och orkar som inte med något alls. Har varit till läkaren för prover som inte sa något vettigt alls och nu ska jag dit igen för andra prover som kanske säger något mer. Eller inte? Kanske är den berömda väggen som alla traskar in i? Eller så är det bara ett staket.. och jag behöver hitta grinden? :-)

Ska ta och planera upp lite egentid framöver och se om det kanske piggar upp. Och försöka sluta stressa på jobbet (lättare sagt än gjort). Funderar på att ta en mamma-dotter weekend med Monstret, åka upp till Momma och slappa i två dagar. Träffa lite kompisar och känna efter om det kanske är så att jag vill flytta hem till Norrland igen? Lugn och ro, kan det vara medicinen det? Det var inte så dyrt att flyga upp iaf, billigare än att åka tåg samma tider, snabbare och inga byten heller. Vi får se..