Alltså jag blir så trött på mig själv.. Jag är så sjukt mesig när jag löneförhandlar (enda gången jag inte har varit värsta mesen slutade det med att jag sa upp mig iofs, ha ha, och jag gillar ju mitt jobb nu)!! Men ändå.. Jag hade lönesamtal med min chef i morse och fick 1300 upp även om jag hade bestämt mig för att jag VILLE ha minst 1500.. Men då är han så snäll och förklarar att de har en mindre pott att dela ut på alla i år än i fjol och att företaget har ju bestämt en viss procent med tanke på inflationen (eller nåt) och att han skulle göra allt som gick för att få upp min lön med MINST 1300 för det tyckte han ju att jag var värd osv. osv.. Och då tycker jag att han förklarar ju så bra och det var ju schysst att han tänker på mig liksom så jag säger: "Ja, men det blir nog bra". "Ja, men det blir nog bra"?? VEM säger det när det inte alls är så mycket man ville ha egentligen?? Pust!!
Nu är det ju två chefer till över honom och sen facket som ska tycka till om lönen med och de kanske tycker att det är för mycket så vi får väl se var det stannar, men fan vad jag känner mig mesig. Och det är likadant varje gång.. Måste gå en kurs i det där tror jag.. Nu är det ju en ok höjning iaf och det är ju inte som att jag svälter ihjäl på min lön jag har idag, men man vill ju alltid ha så mycket som möjligt?

SUCK säger jag bara!!