Vid sex i morse skulle man kunna påstå att jag var rätt trött.. Vi gick och la oss strax före tolv och vid halv två vaknade lillan och tyckte att det var en jättebra idé att äta konstant till halv sex i morse. TRÖTT!! Men så är det ju..
Börjar tröttna på att sova sittande efter en vecka nu. Fast i natt var den första natten jag kunde sova med bara normala kuddar i en platt säng, det är förjäkla jobbigt att resa sig upp bara, men man sover ju så mycket bättre om man får ligga ordentligt. Men i alla fall, Snugglenestet gjorde sig användbart i natt eftersom lillan kunde sova precis brevid mig i sängen utan att storasyster lade sig på henne (vi försökte med spjälisen ett par gånger men det verkar som om vi har fått ett barn till som vill ha ljud och närhet omkring sig) och det var väl det som räddade de få timmarna sömn som vi fick. Man glömmer fort hur frustrerande det är att inte få sova ordentligt..

Vi var tillbaka till KS på BB-återbesök igår med, lillan gick ju ner så mycket i vikt när vi skulle hem från BB så det var på ren nåder vi fick åka hem. Men vi tillmatade ju Monstret då hon föddes och är vana vid det, så de tyckte att det var ok att släppa hem oss om vi tillmatade ersättning och kom tillbaka efter två dagar och kollade att hon gått upp igen. Och det hade hon ju med besked (inte underligt så som ungen äter) så nu är vi utsläppta från BB! De tyckte även att vi skulle trappa ner ersättningen för att ta bort den helt i morgon, men vi får se hur det går nu. Amningen fungerar bra på dagen men på natten räcker det bara inte, hon är för hungrig donnan och ska vi sova överhuvudtaget kanske det behövs lite extra på natten. Amningshysterin har inte direkt bitit på mig och jag ser ingen prestige i att slita ut sig själv "bara för att"..
Konstigt dock att det är nästan det första (framför allt kvinnor) frågar då man pratar bebisar, om man ammar eller inte? Fattar inte varför det är så intressant? Huvudsaken är väl att barnet FÅR mat och inte på vilket sätt? Men, men..
Det kanske är ett duktighetssyndrom som så mycket annat då det gäller saker kvinnor gör? Precis som att man inte ska gå upp i vikt då man är gravid, helst inte ha ont någonstans någonsin, ha ett perfekt hem, duktiga barn och absolut inte klaga på att man får göra allt hemma utan snarare vara stolt över att man bor ihop med en lat jävel som vägrar göra sin halva av hushållsarbetet? Tja.. För att generalisera alltså..

Men i alla fall.. Idag har vi varit ut på första promenaden! Den blev ruggigt kort, upp till postlådan med moderskapsbeviset och tillbaka bara, jag orkar inte direkt gå längre.. Men det var skönt att komma ut lite!

Monstret skjutsar lillasyster!


Trött blir man av all frisk luft! Hon ser ut som en liten gubbe gör hon inte? En liten söt gubbe..


I övrigt så är det rätt skönt att börja känna sig som sig själv igen. Att kunna sitta i soffan normalt, att kunna gå utan att vilja gråta för det gör så ont och att kunna resa sig upp utan att göra en paus för att andas mitt i resningen. Det tar ungefär en vecka efter ett snitt innan man känner att man kan fungera igen, det var lika förra gången, man är absolut inte sitt normala jag men man kan fungera.. Det gör ju att vi har en del att tänka på om vi ska ha fler barn någon gång för nu måste jag snittas, efter två snitt finns inget annat alternativ, och med tanke på att livmoderväggen tydligen var väldigt tunn vid det gamla snittet så är det kanske lika bra. Men som sagt.. Man har ju en del att tänka på...