Spökveckorna

Nu förstår jag verkligen var namnet kommer ifrån. Så kallas nämligen veckorna mellan att illamåendet och den extrema tröttheten avtar och fram tills att man känner bebisen så man fattar att man är gravid. Jag vet inte varför, det var så med Monstret med, men av någon anledning så börjar man tveka på att man är gravid. Man mår ju precis som vanligt så jag kan ju förstå att man inte fattar det.. Men man vet ju ändå? Skumt är det!

Tack och lov så behöver jag ju bara vända ögonen neråt för att se att vi fortfarande ska ha en bebis.. Det finns ju en anledning till att jag inte ser fötterna liksom.. Sen kommer det fortfarande en våg av illamående emellanåt, speciellt om jag tänker på pizza av någon anledning. Kanske är för att det är så flottigt? Flottigt och jag går verkligen inte ihop nu.. Jag skulle inte kunna äta ett vanligt salt chips om jag så fick tusen spänn för det, alltså SJÄLVKLART skulle jag ju göra det ändå (jag är ju inte korkad), men ni fattar vad jag menar? Däremot är jag väldigt sugen på lätta saker, sallad, frukt (sura apelsiner speciellt, precis som med Monstret fast då fanns det ju satsumas istället), räkor, juice, kolsyrat vatten, is-glass, citronsaft.. you name it! Konstigt är det..

I alla fall så sov Monstret när jag kom hem idag.. Och M hade lyckats tappa ett glas så jag kunde inte äta maten han hade lagat, eftersom den låg på en tallrik precis brevid där glaset gick sönder. SOM TUR VAR hade han gjort i ordning en matlåda tills i morgon med så jag tog den istället.. Och shit vad gott det var!!! Risotto med räkor, ugnsbakad spätta med vitvinssås och kokta morötter. Det grämer mig att jag inte har det i matlådan i morgon!!
Tydligen hade Monstret ätit som en liten gris också, hon är verkligen duktig på att prova all möjlig mat. Fast jag förstår att hon gillade det här, fisk älskar hon ju och sen ris med parmesanost på.. Vad kan gå fel? Parmesan får vi ju gömma undan om vi också ska få lite de gånger vi har det eftersom hon VRÄKER i sig, och då skojar jag inte, hon skulle utan problem äta en hel bit alldeles själv.

Kommentarer
Postat av: Birgitta Kjellström

Då ska jag inte bjuda på parmesanost, det är ju liksom inte gratis. Hihi

2009-02-05 @ 17:41:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0