Tänkte att jag skulle berätta lite om graviditeten eftersom jag var till Babsan, vår barnmorska, i morse på inskrivningen. Hon är förresten samma som vi hade med Monstret så det känns ju bra, hon har jobbat på förlossningen inne på KS (Karolinska) innan och vet liksom vad hon pratar om. Hon tyckte att det var roligt att träffa Monstret också eftersom hon har känt henne i magen och får se henne så stor nu, måste passa på att skryta om Monstret idag med, hon satt helt stilla och tyst i tre kvart hos Babsan idag och sen stod hon och lekte med gem (!!) i en 20 min till efter det. Vilket mönsterbarn!! Ha ha ha!!

I alla fall, enligt Babsans program är datumet den 24 juli men det vet man ju inte lite bättre förrän efter ultraljudet, knappt då ens om man ska se på Monstret som kom elva dagar över tiden. Ultraljudet kommer vi göra inne på KS i mitten på februari eller runt vecka nitton som det kommer att vara då, tror att vi är i 12-13 nu. Jag kommer att få göra ett cellprov nu i januari eftersom det var så länge sen sist och Babsan tjatade om det. Annars är det en del som har ändrats, jag kommer att få träffa en läkare och göra en sockerbelastning eftersom jag har högt BMI, det gjorde man inte förra gången. Det är någon ny rutin de har för alla tjocka mammor (eller om man har fått ett stort barn/ något annat som jag inte kommer ihåg) för att leta graviditetsdiabetes. Det är säkert bra men det känns som ÄNNU en sak som ska ta halva arbetsdagen ifrån mig och äta av flexen.

Sen ska vi se.. I morgon förmiddag ska jag och Monstret tillbaka upp till läkarmottagningen men då för att sitta i kö med pensionärerna och gå på labbet och dra blod till alla triljarders tester de ska göra. Blodgrupp, HIV, antikroppar mot alla barnsjukdomar, alienblod, IQ-nivå osv..

Pratade med Babsan om vår förra förlossning med och hon skulle skriva in allt i journalen och skicka in oss till Aurora-mottagningen inne på KS för att gå igenom allt och prata om hur vi vill ha nästa förlossning. Jag tycker att det är bra, både för mig och M, att få göra det. Jag vill inte sitta där i sommar med paniken tight runt halsen, utan att vi får prata igenom allt och bestämma oss för hur vi vill föda innan. Antagligen så kan vi få ett snitt om vi vill det eftersom det gick så risigt förra gången och Monstret nästan strök med, men jag vill veta hur stor chans (läs:risk) det är för samma sak att hända igen. SÅ kul är inte ett snitt, det är ett stort as till operation, men om vi kan undvika att samma sak händer igen genom det så tvekar jag över vad som är bäst. Bra för mig eller bra för bebisen, jobbigt beslut och bra att få prata med dem där inne. De kommer också att hjälpa oss skriva en sorts förlossningsplan vad jag har förstått, bara för att de ska veta på förlossningen när vi kommer i juli (eller vad det nu blir) vad det är som gäller. Mer om det senare.

Än så länge mår jag jävligt illa, ledsen för svordomarna här men det passar tillståndet, och har svårt att hitta mat som går att äta. För det mesta så fungerar inget av det jag brukar äta och inget flottigt (dvs inget stekt), inget som luktar, inget som är mjukt i konsistensen (något som inte ändrats iaf, ha ha) och inget som man måste tugga mycket på (typ kött). Men fil och flingor, frukt, sallad, soppa, pasta osv ,det fungerar jättebra. Det går åt enorma mängder frukt, man behöver ju äta lite då och då för att hålla illamåendet borta och jag kan ju liksom inte trycka i mig en macka en gång i timmen, så mycket frukt och mycket vatten.
Jag funderar på om jag mådde så här med Monstret? Jag kan inte minnas att det var så..
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra nästa vecka heller när jag måste åka i en timme för att ta mig till jobbet, hittills har jag ju mest bara varit hemma tack och lov, risken är ju att jag måste ta en postafen (åksjuketabletter för er lyckliga som inte vet vad det är) på morgonen för att ta mig iväg överhuvudtaget. Problemet med dem är ju att jag blir så vansinnigt trött och somnar överallt istället. Vi får väl se vad som är värst, spy på pendeln eller somna vid skrivbordet.

Ni får väl fråga om ni undrar något särskilt annars uppdaterar jag väl detta lite då och då, men närmaste anhalt är om cirka två veckor då jag inte (hoppas jag vid gud, allah, buddah och vad det nu finns mer att tillbe) mår illa längre.