Jag har sagt mer än en gång att veckan består av inget mer än Måndag, Fredag och Söndag. Den här veckan var inget undantag.. Dagarna var långa och veckan var kort, helgen som vanligt extremt kort.

Den här veckan har innehållit lite fejkskumpa (pommac eftersom vi har nolltolerans för alkohol) för att fira loss det nya bolaget som bildats av mitt gamla jobb, en heldagskurs i ett dataprogram jag har kunnat i tio år och som inte innehöll något nytt, ett åksjukepiller varje morgon för att jag ska ta mig till jobbet, ett samtal med min chef för att berätta att jag kommer att vara mammaledig från i höst med Monstrets lillasyskon (jag har en VÄLDIGT förstående arbetsplats som inte har några problem med att alla är föräldralediga från och till så han bara gratulerade och sa att jobbet är ju flexibelt så det är ju bara att bestämma mig för hur länge jag vill vara borta så ordnar det sig) och förstås många, MÅNGA tupplurar framför Bolibompa.

Idag har vi varit till Lillebror söder om stan med julklapparna (här har vi inga tidsbegrepp) och kakor från i julas, jag bakade ju rätt mycket kakor i julas men av någon anledning så åt vi ju nästan inga alls, vi är inga kakätare här om man säger så. Julklapparna blev uppskattade och jag och M fick den ultimata julklappen, biobiljetter med tillhörande barnvakt, himmelriket för två utschasade småbarnsföräldrar. Det ska utnyttjas lite längre fram!!

Vi har faktiskt lyckats dra ihop det jäkla databordet vi köpte förra helgen idag också och det måste vara IKEAs mest stadiga möbel någonsin!! Herregud vad skruvar i detta ynkliga bord!! Men nu är det klart iaf.. Det gamla får nog flytta ut på balkongen och bli "något att ställa all skit därute på", denär ju inglasad så det förstörs ju inte ändå.

Beträffande bebisen i magen så får den sin blivande mamma att må SKIT!! Men gud kan illamåendet och den här bedövande tröttheten släppa någon gång? Dessutom är jag så svullen att jag ser ut att vara höggravid, i vecka 14!!! Visst finns det många meter tarm där inne och varenda liten centimeter måste ha svällt till sin dubbla storlek för valross-stuket beror inte på att jag har ätit för mycket om man säger så.

Vi är ju alltså enligt Babsan i vecka 14 (jag har valt att gå efter hennes uträkningar att beräknad födsel är den 24 juli, känns trovärdigare att utgå från än något från nätet) och då ska livmodern vara som en grapefrukt och bebisen som en halv banan, fråga mig inte varför alla "gravidkalendrar" gör jämförelser med frukt men det är väl kanske lättare att ta åt sig än centimetrar?

Har stulit lite info från gravidsidorna om bebisen:
Den kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. Lungorna är färdiga och fostret börjar röra på bröstkorgen som om det andades, öronen är placerade där de ska vara och fått den rätta formen. Alla större organsystem är nu färdiga och njurarna tillverkar urin. De yttre könsorganen syns och är helt utvecklade till flicka eller pojke, de mjuka broskdelarna börjar nu också delvis att omvandlas till skelett. Bebisen har ögonbryn men inga ögonfransar.

Är det inte galet att det går så fort? Ni ska få se en bild med, det är nog en av Lennart Nilssons från början men tagen från nätet av moi, den ska visa fostret i vecka 14.. Ser ut som en liten rymdvarelse inte sant?


Just ja.. Vi har fått en ultraljudstid den 26 februari, i källaren på KS precis som förra gången. Känns bra att tillhöra Karolinska, de är så oerhört kompetenta människor de som jobbar där, behagliga att ha att göra med och man känner sig.. ja, jag vet inte.. säker och omhändertagen på något sätt? Man är ju på rätt ställe om något skulle hända liksom, vilket vår förra kaosförlossning visade. Monstret skulle ha transporterats dit i ilfart om vi hade varit någon annanstans, men nu var det bara en våning upp istället eftersom vi var på rätt ställe från början. Ska komma ihåg att göra en ny patientbricka när vi ändå är där med, min gamla har ju fel adress.