Jag och Monstret fajtas så det slår gnistor.. Hon är på ett riktigt skithumör och skriker och gapar för minsta lilla, är en riktig bebis som vägrar göra något alls själv och släpper ALLT rakt ner på golvet, tittar på mig och flinar medan hon går därifrån när jag säger ifrån att hon ska plocka upp det igen.. En ordentlig fyraåring alltså!
Problemet är bara att jag är så sliten och trött att mitt tålamod ligger på -48 och jag blir fyra år själv, skriker och gormar, tjurar ordentligt.. Skittrist men jag orkar bara inte, kan knappt tänka själv för jag är så trött och då ligger det långt borta att försöka vara lite pedagogisk och "fokusera på de bra sakerna". ALLT blir en fajt..

Som tur är så är vi bra på att bli sams igen, jag och Monstret, och det har blivit många långa knäsittningar med tårar, kramar och pussar de här dagarna.. Vi behöver det båda två tror jag.