Så har vi varit där igen.. Inte alls lika jobbigt den här gången utan mer skönt. Den här gången fick M prata mycket mer om hur han upplevde allt och vad som hände när jag inte var där. Mycket av det är ju sånt som jag inte har koll på eftersom vi inte har pratat om det överhuvudtaget.
Berättelserna vi hade skrivit (gjort hemläxan, duktiga är vi) fick vi läsa upp högt, men varken jag eller M kommer ju ihåg så mycket av det där kaoset. Efteråt så sa Birgit (barnmorskan) att vi skulle "gå varvet" redan då, alltså gå tillbaka i våra egna steg från fyra år sedan, även om hon inte brukar göra det så tätt på efter starten av samtalen men att efter vi hade berättat igenom allt kunde det vara bra att se det med. Vi gick hela vägen ut till utanför dörren till förlossningen, in i förundersökningsrummet och salen vi var på då, upp till operation, till neo och till BB-avdelningen.
BB-avdelning C23 (rum nummer 7, vissa saker glömmer man aldrig), jag fick rysningar av att bara gå in där, hela stället är bara dåliga minnen och jag mådde inte bra av att se det igen och känna den där lukten av gammal brunsås som middagsvagnen ger ifrån sig. Konstigt det där att det var så kymigt att gå in där för när vi var in på neointensiven där Monstret ändå låg och var SÅ sjuk, kändes det ändå bara bra, tryggt liksom. Och nere på förlossningen var det som att se allt för första gången nästan, jag kommer absolut inte ihåg hur det såg ut. Iofs så har man ju en del annat att koncentrera sig på just då man är där, men jag minns ju att förundersökningsrummet hade beige, målad vägg med vita flygande svanar som bård, även fast det är ommålat nu. Däremot minns jag inte inte att vi gått två korridorer bort till förlossningssalen (som var pytteliten, bara hade en dörr som inte alls satt där jag minns den och hela rummet var mycket mysigare än jag hade för mig). Konstigt hur man sorterar i minnet..
Jag fick ju även se rummet där M fick sitta ensam med Monstret i kuvös, medan jag skjutsades till uppvaket, där hon blev så superdålig och fick åka upp till intensiven istället. Jag har ju aldrig fattat att det inte var i förlossningssalen han satt utan i ett jäkla slussrum, själv, på en kontorsstol, med sin alldeles nya bebis i kuvös och sin sambo någonstans på operation utan en aning om hur det gått där. Dessutom hade de mage att ställa in "landstingsbrickan" åt honom då han satt där, precis som att det skulle vara något att fira just då.. Usch, jag hade nog bara satt mig och gråtit om jag hade blivit lämnad så där..