De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom barnet börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Barnets lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas.
Vikt 2 kg.

Börjar vara ordentligt tjock på mitten nu, skiljer lite beroende på hur Nr 2 ligger men som barnmorskan sa när jag var dit så ligger den nog ganska rakt upp och ner mitt fram, för jag är liksom inte sid-tjock utan bara tjock framåt.
Den rör sig mycket och det är sisådär skönt, märks att det börjar bli trångt för den känns ordentligt. M har fått sig några rejäla kickar när han sticker dit huvudet och den dansar omkring som tusan när Monstret sjunger och spelar gitarr för den..

Monstret har gjort en egen låt där hon spelar gitarr för glatta livet och sjunger "Baby, baby, babyunge.. Du måste komma uuut! Lilla baby, baby.. Du måste komma UUUUT snart!! Baaabyuuunge!!" Ha ha, en riktig hit.. Hon säger inte bäbis heller utan bejby eller bejbyunge, hon tittar för mycket på tv skulle man kunna tro.

Men jag var ju som sagt till barnmorskan i måndags morse, inte min vanliga heller utan en semestervikarie som var det peppigaste jag varit med om. Aaaallt var "SÅ HÄRLIGT" och "SÅ MYSIGT".. Jag ville bara strypa henne och skrika att "KLOCKAN ÄR BARA ÅTTA PÅ MÅNDAG MORGON!!! INGET ÄR HÄRLIGT MED DET!!!!!" men det gjorde jag ju inte såklart.. Sen påpekade hon flera gånger att jag måste ta det lugnt och slappna av.. Försök med det när du har 5 veckors jobb kvar att göra på de tre veckors arbetstid som är kvar innan semestern, hur går det ihop med att ta det lugnt?

Men annars så mår jag perfekt, lite halsbränna just idag eftersom jag i min enfald drack hela 2,5 dl apelsinjuice på tåget i morse och det straffar sig fort.. Men utöver det så är jag precis som vanligt, fast lite långsammare, jag blir så irriterad över att jag inte kan gå fort längre för folk springer ju nästan över en när man inte håller samma takt. Fast å andra sidan får man stå i rulltrappan hela vägen upp från perrongen och ta hissen istället för trapporna upp till jobbet utan att någon ifrågasätter varför man är så lat och den lyxen väger nästan upp irritationen. Bara man inte blev så flåsig av allting..

Lite trött i ryggen blir jag med efter såna här galna stressarbetsdagar som det varit nu när man springer omkring och försöker hinna allt som ska göras, men det hade jag nog blivit ändå även utan tjockmage.