Vet ni vad jag verkligen hatar? Och jag menar HATAR.. H-A-T-A-R!!!!

När man sitter på t.ex. pendeln eller egentligen vart som helst där det är mycket människor på en liten yta.. Och en av alla dessa människor är en uppenbarligen halvdöv kärring med oftast illrött alt. gammelrosa utflutet läppstift, rökläppar (ni vet såna där snipiga, tunna med massor av rynkor som sprider sig utåt) och halvbeige page med en grå utväxt på några centimeter. Hennes mobil ringer och självklart är den den jobbigaste jävla melodin som finns i hela mobilen som spelas på maxvolym..
Här kommer det irriterande med detta. Människan börjar leta någonstans långt ner i den gigantiska, väldigt praktiska, bruna sjuttiotalsväskan efter orsaken till sirenen, tar upp den hysteriskt ringande mobilen.. och sätter sig och glor på den för att se vem det är som ringer.. Helst letar hon även reda på ett par glasögon i väskan för att se vad det står på displayen, fortfarande utan att stänga av ljudet på telefonen.. Men FÖR I HELVETE!!! Måste man alltid se vem det är som ringer?? Svara istället i aset på en gång så vi andra kan få behålla hörseln i några år till iaf.. Jag blir fan tokig!!

En dag kommer jag vara på riktigt dåligt humör när det här händer och den kärringen kommer minsann få veta att hon lever.. Jag har flera års irritation över detta att ta ut på någon..