Var tvungen att sätta på radion alldeles nyss, brukar inte ha den på när jag sitter och läser för jag hör den ändå inte när jag är inne i boken.. Men nu ligger båda brudarna och sover (tillfälligt för den minsta) och det tjöt i öronen av att det var så tyst. Man tänker inte på det när man bor här för det är ALLTID något som låter i vanliga fall, det blir liksom så om man bor några minuter från Arlanda/E4:an/järnvägen, men det blir ju bara bakgrundsljud som man filtrerar bort. Men ikväll var det TYST, vet inte vad som har hänt.. och då piper det i mina öron.. Säkert jättenyttigt verkligen..
Men jag märker det ju aldrig i vanliga fall som sagt utan det är mest om man åker hem till Norrland (där det är Å SÅ TYST) tjutet börjar, jag får nästan panik av att ha det så tyst omkring mig och måste sätta på radion/tv:n/mobilen bara för att få något ljud. Det är så ensamt utan på något sätt..

Men i alla fall, anledningen till att jag skulle in här nu var att jag skulle skriva ner att Monstret har stavat ut sitt första ord (som jag har hört) ikväll. Och självklart, med en "tecknad-serieläsande pappa" så var det KALLE ANKA från framsidan av tidningen. Jag vet ju att hon kan i stort sett hela alfabetet redan, men jag visste inte att hon kunde ljuda ut ord! Kul! Får se åt vilket håll det här drar, kanske det finns en bokmal till i familjen.. Jag kunde ju läsa rätt tidigt så varför skulle inte hon?